Vilken intensiv men rolig vecka jag har haft!

Den 9:e var det ju Anna, och vilken fin namnsdag det blev. 

När jag kom hem stod ett fång röda tulpaner och väntade på mig från maken. Så gulligt!

Innan dess hade jag hämtat Alma från skolan. 

När hon såg mig sken hon upp, gav mig en stor kram och sa: 

“Grattis på namnsdagen, mormor!” Lilla hjärtat så omtänksam hon är. 

Jag frågade om det var hennes mamma Ida som påmint henne, men då svarade hon bestämt: 

“Nä, vi drog almanackan idag i skolan och då såg jag att det var Anna.”

På vägen hem i bilen ringde vi även Lotta för att gratta henne, eftersom hon också heter Anna i andranamn.

Den 10:e var det Nobeldagen... alltid en festlig dag på min skola! 

Som tradition är det femmorna som ordnar och serverar åk 6, så vi blev riktigt bortskämda. 

Alla var uppklädda och fick slå sig ner vid fint dukade bord. 

Men först blev det mingel med bubbel och chips... väldigt högtidligt!

Vi bjöds på en trerätters meny... 

Förrätt: grönsaks- och mozzarellaspett med vitlöksbröd. 

Varmrätt: kyckling, kulpotatis, sallad och bearnaisesås.

Efterrätt: kladdkaka med varma hallon och vispgrädde toppad med strössel.

Och i glasen var det hallonsaft…

Bearnaisesåsen toppade allt... så god!

Innan efterrätten var det prisutdelning. 

Diplom och en stor festlig goodiebag full med godsaker delades ut. 

Priserna var i Litteratur (svenska), Fysik, Ekonomi (matematik) och Fredspriset (bästa kamrat).

Allt var otroligt lyckat och så roligt för alla inblandade!

Festligheterna slutade inte där...

Senare på kvällen hade vi personal dessutom en liten julfest på skolan!

Det bjöds på skinkmacka, julmust, pepparkaka, skumtomte 

och såklart ett fartfyllt julklappsrace.

Första varvet lyckades jag få två paket, och andra varvet hade jag plötsligt mängder. 

Men i slutändan var allt borta igen... och det gjorde absolut ingenting! 

Vi skrattade så mycket och tempot var högt hela tiden. 

En riktigt mysig och rolig kväll tillsammans, och ett perfekt avslut på en redan festlig dag.

Och vet ni vad! Igår den 11:e fortsatte tempot! 

Ibland känns det som att dagarna går i ett och den 11:e var precis en sådan dag. 

Slutade jobbet 16.30, hade bord bokat redan till 17.00 och därefter vidare mot teatern klockan 19.00.

Ja, det blev det både restaurangbesök och teater för maken och mig efter jobbet. 

Jag hade beställt biljetterna i våras och tänkte inte alls på hur fullspäckad den här perioden brukar vara. 

Men det gjorde ingenting, för kvällen blev riktigt lyckad. 

 Det var Riksteatern som var på turné, och vi såg Dödsdansen av August Strindberg på Östgötateatern. 

Bland de medverkande fanns bland andra Pia Johansson och Claes Malmberg. 

Ingen särskilt uppmuntrande pjäs, förstås... men vilken fantastisk uppsättning! 

Mäktigt, välspelat och väldigt kul att ha sett den. 

 Innan teatern åt vi en god middag på fina Restaurang Asken. 

En fantastiskt mustig oxkind bourguignon som värmde ända in i själen. 

Mört kött, djupa smaker och precis allt man önskar sig efter en lång dag.

Och som om det inte vore nog avrundade vi kvällen med en cappuccino och en sammetslen tryffel. 

Det blev en perfekt kväll för oss båda och en väldigt mysig avrundning på ännu en intensiv dag.

Efter allt tempo och alla inbokade planer blev avslutningen på kvällen nästan magisk. 

Vi tog en vacker promenad genom ett upplyst Norrköping... 

Där ljusen speglade sig i vattnet och stadens hus fick ett helt nytt skimmer.

Det är något speciellt med hur staden känns när mörkret faller och lamporna tänds. 

Lugnare, mjukare, nästan lite drömsk.

Idag, hörrni, är det fredag och redan den 12:e december! 

Tänk att december redan rullar på i full fart.  

Och som om dagen inte vore mysig nog bjöd sexorna tillsammans med årskurs 3 på

ett helt fantastiskt Luciafirande! Det var så stämningsfullt, så fint... och ja, inte ett öga var torrt.  

Precis den där värmen man behöver i vintermörkret.

Och alla omdömen och betygen i svenska är satta… tjoho! 

En sådan lättnad och så skönt att kunna bocka av det inför helgen. 

Det har varit intensiva dagar med mycket roligt, 

men nu känns det extra bra att kunna gå mot en lugn helg!

Kram till alla... Anna

❤

(Alla bilder fotograferade av mig.)

Bloggbrudarnas tia... tema julen!

 Mina tankar om julen... traditioner, minnen och det som verkligen betyder något!

Julen har alltid haft en alldeles särskild plats i mitt hjärta. 

Jag älskar stämningen, ljusen och förväntningarna... 

Men framför allt älskar jag känslan av att vara tillsammans med familjen. 

För mig är det just tillsammansskapet som gör julen magisk. 

Här kommer julfrågorna som några av er bloggare och läsare har skickat in.
Era namn finns med efter varje fråga... så roligt! Nu har jag svarat på alla era frågor. 

Häng på ni också!

• Har du någon speciell jultradition som du aldrig skulle hoppa över? (Lillasyster)

Oh ja! Det finns flera saker jag inte kan tänka mig att strunta i. Att vara tillsammans med mina barn och barnbarn och att ha en äkta julgran är en självklarhet. Men det viktigaste är att ha krubban framme, precis som det alltid varit. Den har funnits där sedan jag var liten och påminner mig både om tradition och trygghet. 

• På vilka sätt skiljer sig den jul du önskar dig från den jul du faktiskt brukar uppleva? (Jessica)

Tidigare, innan min medicinering, brukade jag slå på stort och fixa jul för alla. Jag bar hela högtiden på mina axlar, både för min egen familj och för makens. Det var mycket värme och glädje i det... men också enormt mycket arbete, planering och energi. Idag finns inte den orken kvar, och det är något jag försöker förhålla mig till med lite mer vänlighet mot mig själv.

I min perfekta värld skulle julen firas hemma. Lugnt, stilla, nära. Bara jag, min lilla familj och ett par dagar utan måsten eller logistik. Men, precis som för många andra, blir verkligheten ofta en kavalkad av firanden, traditioner och släktträffar... ibland också med makens släkt. Det är fint på sitt sätt, och jag uppskattar att få dela högtiden med fler, men önskejulen i mitt hjärta är ändå lite mindre. Lite mer intim. Lite mer stillsam.

• Vad är viktigt för mig på julaftonsmorgon? (Monika)

Att få en lugn start. Att ingen stressar. Att vi äter frukost tillsammans och låter dagen växa fram i sin egen takt. Jag tycker om när julmorgonen känns mjuk... som om hela världen tagit ett djupt andetag.

• Får julens religiösa bakgrund någon plats i mitt firande? (Znogge)

Ja, absolut. För mig handlar julen även om att fira Jesu födelse. Det behöver inte vara särskilt stort eller pampigt, men jag tycker om att påminna mig om varför vi firar från början. Krubban hjälper till att hålla den delen levande. Samt besöka kyrkan innan jul... tycker om adventsgudstjänst.

• Tycker ni det är viktigt att det är julmat som gäller på matbordet när det är julafton?  (Carin)

För mig... gärna, men inte slaviskt. Jag tycker om traditionella smaker, men jag tycker ännu mer om att det är god mat och att vi äter tillsammans. Julmat är härligt... men det viktigaste är att ingen stressar ihjäl sig i köket.

• Har ni pysselkvällar där ni gör egna julklappar och/eller skapar julprydnader? (Karin)

Jag älskar att pyssla och skapa. Det känns så varmt och personligt. Julpysseldag har vi i skolan där eleverna gör julprydnader eller kanske till och med en och annan julklapp… det är sådant som gör december extra mysigt i skolans värld. Även om jag inte gör det själv hemma, så älskar jag stämningen kring det. Mitt pyssel hemma är att slå in julklapparna fint och fixa maten.

• Har du upplevt en jul du helst vill glömma? (Marika)

Jag har i stort sett bara positiva julminnen. Men julen 2003, när jag var nyskild, var speciell på sitt eget sätt. Det som gjorde mest ont var att se sorgen hos min dotter Ida, som då var 14 år. Samtidigt blev den julen också början på något nytt... vi skapade en egen, ny och väldigt fin jultradition tillsammans. 

Men det finns en jul som för mig mest känns som ett svart hål. Det var under covid, när min mamma inte fick fira tillsammans med oss. Jag minns hur allt kändes overkligt, som om tiden stod still och ändå rusade förbi samtidigt.

Det gör ont att tänka tillbaka på den tiden, och ändå är det som om minnet av den nästan suddats ut. Jag minns egentligen ingenting, bara känslan av att det var hemskt.

Kanske är det så kroppen skyddar oss ibland. Genom att låta vissa stunder försvinna i mörkret, för att vi ska kunna gå vidare mot ljusare jular.

• Vilket är ditt bästa julminne från när du var liten? (Lisa)

Utan tvekan när jag fick min Malibu Barbie 1971, jag var 8 år. Jag minns fortfarande hur lycklig jag blev! Fick även Barbiekläder av mina bröder. Det var som om hela världen glittrade lite extra den dagen. Har dockan kvar och jag har faktiskt köpt en "gammal" Malibu Barbie i ursprungskartongen! Det var stort när jag fick tag på den. Eller när jag fick Lp'n Changes One Bowie 1976 i julklapp av min bror Emil. Det glömmer jag aldrig, jag 13 år och överlycklig! Tänk, det ÄR 49 ÅR sedan!! 

• Vad var mest minnesvärt från förra julen – och vad vill jag ta med mig vidare? (Nilla)

Det mest minnesvärda var den där mjuka, varma känslan av att allt föll på plats. Skratten, lugnet, små stunder som bara kändes rätt. Det jag tar med mig är att inte planera för mycket... att låta julen få vara lite mer som den blir. Det jag gärna gör mindre av i år? Stress. Försöka inte hinna allt, utan välja det som faktiskt betyder något.

• Om du kunde uppfinna en helt ny jultradition som alla måste följa, vad skulle det vara? (Jag, Anna, fick hänga med på ett hörn!)

Om jag fick uppfinna en helt ny jultradition som alla måste följa, skulle det vara att ingen får fira jul ensam. Varje hushåll skulle öppna dörren lite extra... bjuda in en granne, någon som är ny i området eller någon man vet annars sitter själv. En tradition där gemenskapen är självklar och där vi ser varandra.

För mig är julen helt enkelt... Gemenskap. Glädje. Ljus i mörkret.

Och ett litet stråk av magi som aldrig riktigt försvinner.✨🎄

Kram till alla... Anna

❤

(Gamla bilder fotograferade av mig)

Idag har vi varit på 50-årskalas!

Makens brorson firade sina 50 år... en riktig milstolpe i livet. 

Huset var fullt av släkt och vänner, och som alltid när vi besöker dem slås man av hur vackert och 

smakfullt de bor ute på Värmdö. Det känns nästan som att kliva rakt in i en glossig inredningstidning.

När vi kom fick vi varm glögg och hembakade pepparkakor med stilton... en ljuvlig kombination.

För tre år sedan var vi där på dop… se HÄR!

Sedan bjöds det på matiga och fantastiskt goda smörgåsar... 

kavring med gubbröra, rågbröd med skinka, grönkål och valnötter, 

och en riktig höjdare med lax. Så gott! 

Smörgåsarna idag var inte bara goda... de var små konstverk. 

Perfekt upplagda, färger som harmonierade och precis lagom mycket detaljer 

för att man skulle vilja stanna upp och bara titta en stund innan första tuggan.

Det är något med mat som är vackert... den får en att sakta ner, 

njuta lite mer och uppskatta det där lilla extra.

Och på det, tjusig utsikt över Farstaviken...

Jag tog en av varje…
…och plötsligt kändes det som om julen smugit sig på när jag satt där.

Doften, smaken och känslan av att "nu börjar det faktiskt" gjorde mig nästan barnsligt glad. 

Det är något fint i de där första, små stegen in i julen.

Nybakade saffransbullar och barnskratten studsade mellan väggarna. 

Till kaffet serverades Pinocchiotårta fylld med hjortronsylt... en perfekt avslutning.

Vi fick en mysig, varm och väldigt trevlig dag. Så roligt att få vara med och fira jubilaren!

Väl hemma tände vi det andra ljuset i adventsljusstaken…

När andra ljuset brinner
är snart Lucia här,
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.

Jag hoppas att du min kära läsare har haft en fin adventssöndag!
Vädret har kanske varit lite trist, men desto mysigare att få kura inomhus och göra det riktigt ombonat.

Kram till alla... Anna

♥

(Bilder fotade av mig.)